Jag har hela vårterminen oroat mig inför den långa sommarledigheten som jag har.
Nu är det sista veckan jag jobbar på 2 månader, och jag känner att jag vill att semestern ska börja nu. Det gör inget att jag inte har något att göra varje dag. Det gör inget att vara ensam. Det gör inget att inte sträva efter mål med eleverna. Det gör inget att jag inte får träffa kollegorna. För allt jag vill nu, är att få vara ledig under några härliga månader.
Jag har ju tom. erbjudit mig att hjälpa mina kollegor att rensa i rabatterna och gå ut med deras hundar. Men inte ens det känner jag för längre. Känner bara för att lata mig.
Men å andra sidan så har det varit lite mycket på sistone, så det kanske inte är så konstigt att jag känner så här.. Jag återkommer i mitten av juli... ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar