Nu. Nu har jag brutit ihop. Jag har hållt mig länge. Men nu måste mirakel till om jag ska fixa de sista veckorna.
Jag vet inte hur jag ska orka torka alla mina tårar. Det bara kryper i hela kroppen, jag fryser, får ångestattacker.. Sover, det gör jag inte heller. Ligger vaken halva nätterna och det bara maler i huvudet. Än hit än dit.
Idag har jag tagit ett steg, förhoppningsvis, framåt. Har just mailat rektorn och försökt berätta hur jag mår. Vet inte om det är rätt eller inte att göra så, men något måste jag göra. Jag kan inte ha det så här längre. Det är vansinnigt hur man har blivit behandlad det här läsåret. Det är som att man inte är värd mer än dynga.
Jag har aktiverat mig dygnet runt sedan 9 september 2008, hållt igång hela tiden - allt för att inte sitta och tänka och fundera. Men nu går det inte längre. Jag kan inte hålla fasaden uppe längre. Fasaden är raserad, och jag är som en skurmopp som ligger i en hög, blöt och infekterad.
söndag 26 april 2009
tisdag 7 april 2009
Idag publicerades den debattartikel som jag och en kollega skrivit, i Norrtelje tidning.
Sluta kasta skit på lärarkåren!Den senaste tiden har skolfrågorna (återigen) stått överst på agendan (i NT, på våra arbetsplatser, i våra hem) och det är tyvärr inga positiva saker som diskuteras. Något vi tycker sticker ut extra i denna debatt är den syn på skolans verksamhet och på sitt eget ansvar som Ann S Pihlgrens framför i en replik i NT 26/3 – vi blir både förvånade och förbannade!
Ordföranden i Barn- och skolnämnden påstår att ”skolresultaten blir aldrig bättre än vad kompetensen hos lärarna är” – därmed sågar hon hela lärarkåren (hon försöker rikta om fokus när det gäller ansvar från sig själv till lärarna och påvisa en koppling till kommunens dåliga skolresultat, som inte finns). Hur kan man som ordförande använda sig utav den retoriken? En viktigare fråga är: Hur ska skolan bli bättre, om lärarna gång på gång får skit kastad på sig?
Alla utbildade lärare (och doktorer i sokratisk filosofi) vet att för att bygga upp något, krävs det positiv respons – inte negativ. Ingen människa växer genom att ständigt få höra hur dålig han eller hon är.
Läser vi den rapport (”Öppna jämförelser” från SKL) som Ann S Pihlgren hänvisar till ser vi att det lyser rött, rött, rött på kolumnen för Norrtälje kommun – det innebär att vår kommun placerar sig bland de 25% sämsta kommunerna i landet på område efter område. I samma undersökning ligger Norrtälje dock i topp vad gäller antalet satsade kronor per betygspoäng. Det innebär att fastän vår kommun lägger ner rysligt lite pengar på skolan får vi i förhållande till satsningen ut mycket för pengarna – väldigt många av våra lärare i kommunen gör alltså ett strålande jobb (trollar nästan). Slutsatsen blir såklart att det skulle behövas relativt små resursförstärkningar för att ge ganska stora förbättringar (eftersom vi har så bra pedagoger i kommunen). Men i stället väljer de styrande i vår kommun att minska resurserna till skolan. Efter rapporterna i höstas då det framkom i flera undersökningar att Norrtälje kommun ligger i Sverigebotten när det gäller skola så gick vår högsta kommunledning ut stort och sa att; nu vänder vi detta, nu ska det satsas på skolan, nu ska vi bli bäst! Främsta argumentet för nedläggningen av Flygskolan var också att spara lokalkostnader så att de i stället skulle kunna ge mer resurser till grundskolan. Vilka försöker de lura? Våra barn?
De styrande har dessutom väldigt svårt med matematik och logik. Bl.a. hävdar de att det inte blir någon minskning av lärartäthet eftersom elevantalet minskar med ca 200 i kommunen – det innebär 25 tjänster menar de, det skulle innebära 8 elever per lärare – befinner sig våra styranden i Utopia?
Om man dessutom slår ut elevminskningen på kommunens alla 31 grundskolor, så blir det 6 elever per skola. En skola måste kunna ha flexibilitet i elevantalet på fler elever än så - innan man ska börja diskutera övertalighet bland personalen.
Skolan är en av de viktigaste verksamheterna i varje kommun. De har utlovat satsningar på skolan men använder istället skolan som budgetregulator. Vår kommunledning prioriterar uppenbarligen inte detta område, de vägrar se behovet av förändring och de tar inte ansvar. Det är i skolan som framtiden byggs, en kvalitativ skola med många vuxna, gör att vi kan forma många trygga barn med självkänsla. Vi måste skapa förutsättningar så att kommande generationer känner en framtidstro i kommunen.
Vi är stolta över att arbeta som lärare – vi ser att vi gör skillnad (vi vet att kompetenta lärare är den absolut viktigaste framgångsfaktorn i skolan) - och våra elever ger oss så mycket livskunskap och glädje. Men vi har också en ambition, den är att vi vill känna oss stolta över att vara kommuninvånare och kommunanställda. Ta diskussionen med lärarna för att diskutera kvalitet och utveckling. Vi ger gärna positiv respons - då det finns anledning till det - samt konstruktiv kritik!
Vi vägrar dock ta mer skit om hur dåliga vi är, när vi inte är det!
Sluta kasta skit på lärarkåren!Den senaste tiden har skolfrågorna (återigen) stått överst på agendan (i NT, på våra arbetsplatser, i våra hem) och det är tyvärr inga positiva saker som diskuteras. Något vi tycker sticker ut extra i denna debatt är den syn på skolans verksamhet och på sitt eget ansvar som Ann S Pihlgrens framför i en replik i NT 26/3 – vi blir både förvånade och förbannade!
Ordföranden i Barn- och skolnämnden påstår att ”skolresultaten blir aldrig bättre än vad kompetensen hos lärarna är” – därmed sågar hon hela lärarkåren (hon försöker rikta om fokus när det gäller ansvar från sig själv till lärarna och påvisa en koppling till kommunens dåliga skolresultat, som inte finns). Hur kan man som ordförande använda sig utav den retoriken? En viktigare fråga är: Hur ska skolan bli bättre, om lärarna gång på gång får skit kastad på sig?
Alla utbildade lärare (och doktorer i sokratisk filosofi) vet att för att bygga upp något, krävs det positiv respons – inte negativ. Ingen människa växer genom att ständigt få höra hur dålig han eller hon är.
Läser vi den rapport (”Öppna jämförelser” från SKL) som Ann S Pihlgren hänvisar till ser vi att det lyser rött, rött, rött på kolumnen för Norrtälje kommun – det innebär att vår kommun placerar sig bland de 25% sämsta kommunerna i landet på område efter område. I samma undersökning ligger Norrtälje dock i topp vad gäller antalet satsade kronor per betygspoäng. Det innebär att fastän vår kommun lägger ner rysligt lite pengar på skolan får vi i förhållande till satsningen ut mycket för pengarna – väldigt många av våra lärare i kommunen gör alltså ett strålande jobb (trollar nästan). Slutsatsen blir såklart att det skulle behövas relativt små resursförstärkningar för att ge ganska stora förbättringar (eftersom vi har så bra pedagoger i kommunen). Men i stället väljer de styrande i vår kommun att minska resurserna till skolan. Efter rapporterna i höstas då det framkom i flera undersökningar att Norrtälje kommun ligger i Sverigebotten när det gäller skola så gick vår högsta kommunledning ut stort och sa att; nu vänder vi detta, nu ska det satsas på skolan, nu ska vi bli bäst! Främsta argumentet för nedläggningen av Flygskolan var också att spara lokalkostnader så att de i stället skulle kunna ge mer resurser till grundskolan. Vilka försöker de lura? Våra barn?
De styrande har dessutom väldigt svårt med matematik och logik. Bl.a. hävdar de att det inte blir någon minskning av lärartäthet eftersom elevantalet minskar med ca 200 i kommunen – det innebär 25 tjänster menar de, det skulle innebära 8 elever per lärare – befinner sig våra styranden i Utopia?
Om man dessutom slår ut elevminskningen på kommunens alla 31 grundskolor, så blir det 6 elever per skola. En skola måste kunna ha flexibilitet i elevantalet på fler elever än så - innan man ska börja diskutera övertalighet bland personalen.
Skolan är en av de viktigaste verksamheterna i varje kommun. De har utlovat satsningar på skolan men använder istället skolan som budgetregulator. Vår kommunledning prioriterar uppenbarligen inte detta område, de vägrar se behovet av förändring och de tar inte ansvar. Det är i skolan som framtiden byggs, en kvalitativ skola med många vuxna, gör att vi kan forma många trygga barn med självkänsla. Vi måste skapa förutsättningar så att kommande generationer känner en framtidstro i kommunen.
Vi är stolta över att arbeta som lärare – vi ser att vi gör skillnad (vi vet att kompetenta lärare är den absolut viktigaste framgångsfaktorn i skolan) - och våra elever ger oss så mycket livskunskap och glädje. Men vi har också en ambition, den är att vi vill känna oss stolta över att vara kommuninvånare och kommunanställda. Ta diskussionen med lärarna för att diskutera kvalitet och utveckling. Vi ger gärna positiv respons - då det finns anledning till det - samt konstruktiv kritik!
Vi vägrar dock ta mer skit om hur dåliga vi är, när vi inte är det!
måndag 15 december 2008
Våga vara människa!
Jag undrar vad det är som driver människor till att fatta idiotiska beslut.
När man märker att det kanske inte riktigt är rätt och riktigt det man håller på med, avbryter man inte då?
Vad är det som gör att man ända till det yttersta fortskrider sina planer, även fast man märker att man är på väg att hamna i en u-sväng?
Idag under fullmäktige, så hade alliansen till slut inga svar på de kloka funderingar och frågor som både allmänhet och opposition ställde. De argument som framfördes från alliansens sida innehåll återigen overhead-bilder och svammel.
Jag har sagt det förut, och säger det igen.
Kom med vettiga argument, visa noga analyserade konsekvenser samt lösningar, och för allt detta i dialog med alla berörda parter - så köper jag konceptet.
Men jag köper inte konceptet så länge, man i vredesmod försöker köpa sig loss genom att påstå att man ibland måste fatta svåra beslut.
Att se till en kommuns helhet, borde vara det som driver kommunpolitiken framåt. Men att bara sträva efter sina egna frågor och sin egen prestige - ger ingen vinst åt något håll.
Titta på vad kommunen behöver - en skola i varje "by" - istället för att bara räkna barn per kvadratmeter. Vad genererar en kvalitativ skola? Jo, elever som har förmågan att tänka och handla själva. Men vad ska alla barn och ungdomar i denna kommun tro, när alla deras argument och diskussioner bara kastas bort? Vad blir det då värt?
Jag är bedrövad över att se att dagens barn och ungdomar hamnar i medelålders mäns och kvinnors prestigelåda. Våga vara människa!
När man märker att det kanske inte riktigt är rätt och riktigt det man håller på med, avbryter man inte då?
Vad är det som gör att man ända till det yttersta fortskrider sina planer, även fast man märker att man är på väg att hamna i en u-sväng?
Idag under fullmäktige, så hade alliansen till slut inga svar på de kloka funderingar och frågor som både allmänhet och opposition ställde. De argument som framfördes från alliansens sida innehåll återigen overhead-bilder och svammel.
Jag har sagt det förut, och säger det igen.
Kom med vettiga argument, visa noga analyserade konsekvenser samt lösningar, och för allt detta i dialog med alla berörda parter - så köper jag konceptet.
Men jag köper inte konceptet så länge, man i vredesmod försöker köpa sig loss genom att påstå att man ibland måste fatta svåra beslut.
Att se till en kommuns helhet, borde vara det som driver kommunpolitiken framåt. Men att bara sträva efter sina egna frågor och sin egen prestige - ger ingen vinst åt något håll.
Titta på vad kommunen behöver - en skola i varje "by" - istället för att bara räkna barn per kvadratmeter. Vad genererar en kvalitativ skola? Jo, elever som har förmågan att tänka och handla själva. Men vad ska alla barn och ungdomar i denna kommun tro, när alla deras argument och diskussioner bara kastas bort? Vad blir det då värt?
Jag är bedrövad över att se att dagens barn och ungdomar hamnar i medelålders mäns och kvinnors prestigelåda. Våga vara människa!
fredag 17 oktober 2008
torsdag 16 oktober 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
