När jag satt på flyget upp till Boden läste jag DN. Där var det ett reportage om förlossningen på Danderyds sjukhus. i artikeln stod det något liknande som "Mamman skriker, barnet skriker och sen blir det tyst, och sen blir alla nöjda och glada". Så är det när ett barn föds. Någon timma senare, efter beskedet. Tänkte på jag samma mening, men insåg att det är nästan likadant när ett barn dör. Födsel och död. Något vi alla gör. "Barnet skriker, mamman skriker och sen blir det bara tyst, och ingenting blir någonsin som förut."
Att förlora ett barn, och att begrava det sedan, måste vara det absolut värsta som finns. Jag kan knappt tänka mig hur det känns. Och jag vill aldrig uppleva det själv.
Mina tankar går till M och hans familj. Och även till alla kompisar. Du skulle få ha blivit äldre. 16 år är ingen ålder. Vila i frid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Efer en lång dag med upprörda känslor hos många barn och föräldrar tror och hoppas vi att M.
är den som har det bäst just nu!
Skicka en kommentar