För 2½ vecka sedan ramlar min mormor på vardagsrumsgolvet och bryter lårbenet. Om handleden har hon ett direktlarm till Hemtjänsten. Detta larm fungerade inte, och hon hade ingen telefon i närheten, vilket innebar att hon låg från 18.30 på lördagskvällen till 13.00 på söndagen, på golvet med brutet lårben och kunde inte göra något. Det hon lyckades, var att krypa några centimeter varje timma, vilket till slut ledde till att hon nådde telefonen och fick tag på mig och Micke, som åkte och hjälpte henne.
Sedan dess har hon legat på sjukhus, men nu har de bestämt sig för att skicka hem henne. Det tycker jag är dagens snilleblixt! Särskilt som de inte har lyckats få igång larmet, hon kan inte röra sig utan är sängbunden, och måste i princip ha en assistent bredvid sig dygnet runt!
Men kortisboende tills dess att hon är frisk och stark igen? Näääääe, sånt kostar pengar. Jag är så förbannad på denna värld, där pengar går före välmående och kvalitet. Vad är det för jävla välfärdssamhälle?
Allt på bekostnad för min mormors liv. OM hon överlever detta med denna oro, att behöva ligga ytterligare ett halvt dygn på golvet, så är hon fasiken starkare än stål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar