Kommersialismens terror!

Idag ska jag för ovanlighetens skull äta middag hos mina föräldrar. Det innebär att jag alltså ska vara med och fira detta kommersiella jippo, som jag egentligen är emot. Det är farsdag (likaså morsdag) vi pratar om.

Jag förstår allas argument, som innebär att "klart man ska hedra sin far/mor denna dag"!
Men varför?
Det är ett kommersiellt trams, att alla ska fira sina fäder/mödrar på fars-och morsdag!
Varför kan man inte hedra sina föräldrar titt som tätt året runt i stället, på ett sätt som är mer kärleksfullt, än att göra som alla andra gör?

Och tänk på alla människor som inte har några föräldrar eller saknar en förälder! Hur känns det för dem? Alla barn som är svikna av sin mamma eller pappa! Alla barn som vill, men inte får träffa sin ena förälder! Dessa dagar blir ju extra tydliga, till att man "enligt kommersen" inte är lika lycklig och då med andra ord, lika mycket värd, som alla som sitter där i sockersöta kostymer och ger ett par strumpor till far?

Och nu när jag lägger ut all min agg mot fars-och morsdag, så kan vi även ta allt detta julfirande i samma veva!
Visst julen kan vara jättetrevlig, men vilka är egentligen bilderna vi målar upp för oss inför julen?

Jo, flera månader innan jul, så börjar tidningar och affärer att dekorera och sälja julpynt med säljargument som "Så här får du den mest fantastiska jul", "Dekorera mera - bli lyckligare på julafton!". Jag hatar rent ut sagt alla dessa klyschor om julen!

Julen är kul när man är barn, sen är när man är vuxen är det bara köphets och lycklighetsnoja som gäller.

När man sen sitter där i sitt överpyntade jul, har ätit av allt på julborde - känner man sig så där sockersöt bullerbylycklig då? Näe!
Man frågar sig själv år efter år, är det värt all hets och stress?
Vi tror bara att ju mer vi pyntar och ju finare och fler julklappar vi köper - så blir vi lyckligare. Men det är ju bara ett skämt! Vi är grundlurade, genom att tro att vi kan köpa oss lycka av mat och prylar och dekorerade hem!

Och lyckas man tillhöra den hälft av västvärldens befolkning som har lyckliga familjeförhållanden, är man då lite empatisk, så tänker man genast på alla som sitter där hemma ensama och inte har en käft att prata med! Hur j*la lycklig är man då?

Näe, så länge jag inte har egna barn, så kommer jag inte att förstå innebörden av julen! Inte ens för Jesus-skull förstår jag den! Och jag kommer nog alltid att vara neggo över fars- och morsdag.

Jag tänker fortsätta att krama om mina föräldrar och tala om hur fantastiska dem är året runt istället! Och på julafton tänker jag ligga på en ödebeach och räkna sköldpaddsägg och äta Massamancurry!