Ni kära läsare som behagar läsa min blogg. Bered er på det värsta. Jag kommer nämligen from. nu till och med ca. ett år framöver, tjata om en sak. Nämligen Kurdistan. Jag kommer självklart skriva om andra saker oxå, men titt som tätt kommer lite info, och andra saker från detta område.

Själva resan kom nämligen som en chock. Jag hade lagt alla mina tankar kring "Den globala resan" på hyllan.

Idag fick vi i alla fall reda på när och vart resan ska gå. Den 6 oktober lyfter vi från Arlanda, och mellanlandar i Istanbul. Jag hoppas verkligen att vi sover en natt i Istanbul så att man hinner besöka den blå moskén. Den sägs nämligen vara jättevacker och häftig. Efter Istanbul flyger vi till Diyarbakir, i Kurdistan. Sedan åker vi buss ned till syrianska gränsen, och till staden Nusaybin. Jag hoppas verkligen att vi får åka in till Syrien på besök också. När man ändå är i trakterna, så vore det inte dumt med både Libanon, Israel och Jordanien. Men det är nog mindre troligt.. Men drömma kan man ju alltid göra! =)

Det som är bra med datumena som vi ska vara borta, är att jag inte missar min pappas 50-årsdag. Jag var lite orolig för att jag skulle missa den, för det vill jag inte göra.

En rolig grej, är att när jag gjorde min slutpraktik på en skola i Uppsala, och hade besök av en bedömmare, så hade jag en lektion om hållbar utveckling, och jag hade lagt upp en hel kurs i det ämnet. Den lektionen blev jag examinerad och fick VG på, och min bedömmare sa så här "Du är verkligen insatt i ämnet, och om du får möjlighet att åka med på Den globala resan som Sida anordnar. Ta chansen! Gör det!"
Och därför känns det så extra roligt att jag nu, två år senare får den chansen! Det känns helt otroligt! Nästan så att jag skulle ta och maila henne, och berätta att jag nu är på väg... =)