En gång i tiden var min lillebror en söt liten gosse, som avgudade sina storasystrar, och vars storasystrar avgudade den lilla sladdisen.

Nuförtiden gör grabben revolt, och krossar det ömma systerhjärtat.

Men jag antar att det är det som kallas för utveckling..



Grattis broder. Du är ändå alltid bäst! =)

Winner, winner - chicken dinner!

I natt har jag haft besök av en kollega.
Kollegan, som är en klok och rättvis människa, har infiltrerat mina tankar och talat om för mig, att det som jag vill är möjligt.
För nu har jag bestämt mig, och jag vet vad jag vill.
Och det kommer att ordna sig.
Men än så länge, har jag inga vidare kommentarer.

Den som väntar får se.

Sommarkänslan infinner sig sakteliga, och så och Calle Schewen.
Oh, du ljuvliga ljusa varma årstid! Välkommen!

Till männen i mitt liv!
Micke, pappa, Fredrik

Jag respekterar ditt beslut, men jag är ändå besviken och ledsen.
Vill ha dig kvar länge i mitt liv.

När det gäller hälsa då är jag bestämd.
Vet man om att det finns något i ens liv som sakta men säkert förstör en själv, då finns det bara ett alternativ. Det alternativet är att hålla sig borta från det skadliga. För ingenting kommer att bli bättre av att köra på igen. Ingenting. Det spelar ingen roll vad läkare säger eller inte säger, för det är ändå du som människa som själv är avgörande för ditt eget liv.

Om man utnyttjar regionen där man bor på bästa sätt, så kan man nog trivas precis överallt. Att förvänta sig sthlms-liv överallt i hela Sverige, så blir man bara besviken. Även om livet med latte, shopping, muséer och 24 timmars öppet är trevligt, så fungerar det inte att längta efter ett sådant liv om man bor på annan ort.

Ibland tar vi vara på det livet, i den skärgårdskommun som vi faktiskt bor i. Det är då vi trivs som bäst. Undrar bara varför vi inte tar mer vara på det?
Idag har mannen varit ute och fiskat i havet, och dragit upp öringar. Så det är vad som ska serveras till middag. Själv har jag spatserat nere på stan med la familia mafioso och haft det småmysigt. Idag är en dag jag trivs med roslagslivet.

Kanske hänger det gladeliga livet i något så enkelt som en båt?

Efter två spännande dagar sitter jag här och försöker smälta alla intryck.
Det är inte bara att packa en väska och åka iväg, utan det är så många saker man måste tänka på.

Vi ska bo hos olika familjer i olika grupper, och i min grupp är vi 5 stycken lärare och 2 tolkar. Vi kommer knappt att ha kontakt med de övriga svenskarna under denna tid, utan bara koncentrera oss på de familjer vi ska bo på, samt vårt uppdrag som kommer att falla på plats när vi väl är där.

Det känns lite som Robinson faktiskt. Jag ska liksom placeras ut mitt ute på landsbygden tillsammans med andra som jag knappt vet vad de heter. Sen ska vi leva tillsammans dygnet runt under primitiva förhållanden. Men det är ju så långt ifrån trygghetsnarkomanen Johanna man kan komma, så det blir verkligen en utmaning och något som jag faktiskt längtar efter. För jag är så trött på att jämt vara beroende av kontroll och trygghet att jag storknar. Men jag kan oxå säga att jag gör framsteg, bara en sån sak att jag glatt följde med mannen ut på krogen igår och umgicks med hans kollegor. Något jag skulle ha kräkts av nervositet över för bara något år sedan. Jag utvecklas ständigt, och det är en härlig känsla.

Idag var jag ensam på spinningpasset. Fick med andra ord en real PT.
De va inte dumt de! Kändes dock lite skumt att all attention gick åt bara min svett och ork.
Kände mig lite uttittad.. ;)

I morgon är det Södertälje som gäller.
Förberedelsekurs inför Kurdistan.
Det är ett helspäckat program med föreläsare, gruppövningar samt reseplanering.
Ska bli mycket spännande att se vilka reskamraterna är. Vad jag vet så är det skolor från Västerås, Uppsala och Skellefteå som ska med.

För övrigt så är det ju riktigt bajsväder ut.

Duktig flicka klarar allt......



Faaan, vet inte om jag fixar det här längre......

Vad jag inte förstår mig på är allt knark på fängelser.
Tidigare har det skrivit ett antal artiklar i medierna om hur mycket knark som finns där.
Idag kom ämnet upp på Anna Pihl, och jag kan inte sluta förvånas... Why?

Fängelser borde väl vara det enklaste stället att hålla knark borta ifrån? Eller?
Visitera ordentligt, och om man märker att någon går på knark, genomsök ALLT och ALLA.
Jag förstår inte problemet liksom.

Sen förstår jag inte heller varför folk måste envisas med att knarka eller sälja knark..
Gör nåt vettigt med era liv istället för att slösa bort det på äckligt knark.
Ingen blir lyckligare av knark...

...allra minst du....

Ända sen i går morse har jag haft sjukt ont i magen. Särskilt ont gör det när jag dricker eller äter. Gissar på att det är magkatar som brukar uppkomma när jag är stressad eller druckit för mycket kaffe. Dessvärre har jag inte druckit för mycket kaffe, typ 3 koppar per dag bara, och stressen ligger inte på ytan hos mig i alla fall. Jag känner mig inte stressad, men kanske nånstans inunder så kanske jag känner en liten bit stress... och ärligt talat så är det nog det som är orsaken... även fast jag gnäller över att jag är uttråkad titt som tätt, så är jag liksom inblandad i det ena projektet efter det andra... i alla fall arbetsmässigt och pluggmässigt och hemfixarmässigt...

Vad säger ni om en tupplur innan det är dags för middagslagning och spinningpass?
Åh yes! Anna Pihl ikväll! Missade ju förra veckan *attans bananer*

Ibland sker saker som gör mig jäkligt sporrad!
Då hamnar jag som i trans, och det är det enda som jag har fokus på.
Jag småtränar i smyg, och fixar och donar.
Och sen jäklar slår det till!

Och så vinner jag! =)

Överlevnadsinstinkten, när man står där mitt framför en aggresiv björnhona, blir som allra starkast och adrenalinen pumpar, och jag fixar det jag tagit mig till!

Motton från barndomen är starkt inpräglat i hjärnan... Det gäller att ta tjuren vid hornen, samt käka taggtråd. Jag må va småmesig ibland - till en viss gräns. Sen jäklar!

Vad har hänt med mig?

Tidigare i mitt liv, mådde jag bra i folksamlingar, och lite trängsel på tunnelbanan gjorde mig ingenting.. Men nu! Var på IKEA en snabbis, och överallt var det folk.. ute som inne... fick ont i huvudet, blev helt okoncentrerad och tyckte bara att det var jobbigt och jag ville bara därifrån..

Är det norrlandslugnet som mannen har tutat i mig, eller har jag blivit gammal eller är jag på väg att bli en gnällig roslagsbo? Vad händer med mig mannen?

VÄRLDSHÄNDELSE!!!

Äntligen har det hänt något stort i staden! För första gången i världshistorien, har följande scenario utspelat sig! http://www.norrteljetidning.se/site/page/1316?newsid=818

Ni som annars är intresserade över bra tips på minderåriga med falsk leg på krogen.
Besök Fabben i Väsby!

Look-a-like

Jag blev simpsonized! Woahaha!

www.simpsonizeme.com