Jag har en far som ni säkert alla förstått. Konstigt vore det annars.
Men han är av en sådan typ som tycker om att läsa min blogg.
Jag brukar läsa hans kommentarer och varje gång det är en uppmaning fälld, så brukar jag följa den. Och varför jag alltid gör det oavsett vad han säger, är för att jag måste smörja kråset på han, så att jag kan behålla tronen som det mest älskade barnet. ;)

Konkurrens föder tävlings-jävlar-anamma.

Det han ville den här gången, var att jag skulle berätta hur min söndag i Väsby blev.
Men innan jag kan berätta det, måste jag bara berätta att lördagskvällen var oerhört trevlig, men att jag inte förstår hur bara jag och Cola kunde dela på en vindunk tillsammans utan att bli bakis under våra ungdomsår. I lördags var vi fyra på en dunk, och jag kom inte hem från Väsby förrän under kvällen.

Jag blev bakis med andra ord. Jag sov och jag sov och jag sov. Men jag kräktes inte! *stolt* =)