Sommarlovskänslan kom sakta smygande. Idag hade jag tänkt ta det lugnt och pyssla på inför midsommar. Men så... *smack*... kom den. Rakt in i kroppen.
Så fort en känsla kan förändra ens inställning till det mesta.
Det tog knäcken på mig, och den finska sisun la sig ned och sov nånstans längst in i tunntarmen.

Men så här framåt kvällskvisten försöker jag locka fram sisun, så att jag kan ta mig i kragen och ta mig igenom skiten istället. Det är inte lätt, men till slut kommer det gå.

Jag är inte mer än människa. Och vem behöver ett tryggt pariserhjul, när man kan åka bergochdalbana?